Sidorna 100-125... Isac
Monstret hittar ett par böcker helt random och blir lycklig eftersom det ger honom möjligheten att öva på läsning. Det är självklart också djupa böcker som Det förlorade paradiset och Den unge werthers lidande. Böckerna får honom att fundera över vad han kom ifrån och reflektera över varför han lever och vem han är. Det är också efter att ha läst böckerna han börjar överväga att visa sig för människorna. Han tänker väldigt noggrant för att knappt ha "levt" ett år eftersom han tänker presentera sig för den blinde mannen först och vinna hans förtroende och på så sätt lyckas bli någon "vän" till familjen. Detta blir dock inte särskilt lyckas då han försöker tala med den gamla mannen men blir upptäckt av de andra och blir iväg schasad. Eftersom hans förstående han ökat sedan senaste gången han blev avskydd och bortstött blir han nu full av vrede och bestämmer sig för att bränna upp stugan han tillbringat ca ett år vid för att lära sig mer om främst språket. Efter detta flyr monstret mot Frankenstein med åtanken att hämnas.
Han lyckas även bli skjuten då han räddar en liten flicka från att dö. Inte konstigt att man skulle få en taskig syn på mänskligheten om det blir följderna av goda gärningar!
//Isac
Ett barn blir till... Sara
Har nu tittat igenom hela boken "Ett barn blir till" av någon-som-jag-för-tillfället-inte-kommer-ihåg-namnet-på och känner mig ganska omtumlad. Speciellt av förlossnings bilderna. Jag säger bara "AAAAAAJJJJJ!".
Hur kan något tryckas ut därifrån?
Sen var ju bilderna på embryot/fostret väldigt coola. Det såg ut som en liten utomjording och man förstår inte riktigt att det där skulle bli en människa. Men det var samtidigt väldigt intressant. Fick nu reda på att man kallar barnet för olika saker under graviditeten. Först var det embryo och sedan foster. Något som jag finner mycket intressant är att när man börjar kalla det för fostret ser den ut som en människa. Jag antar att det är någonstans då som man inte längre får göra abort? Det tycker jag är bra. För när det har gått så långt borde man inte få göra abort.
Men jag tror att jag nu har en bättre bild över ja, "hur ett barn blir till". Hela biten faktiskt...
Bergochdalbana... Isac
Tänker alldeles för mycket på uppgiften. Ena sekunden tänker jag läsa, andra sekunden tänker jag skriva, tredje sekunden tänker jag på hur jag ska lägga upp allt och fjärde sekunden så är det här väldigt förvirrat! Jag vet inte riktigt vad jag har för upplägg och det känns bra ibland som jag har allt under kontroll och när jag tänker djupare känns det som allt glider ur mina händer! Nu ska jag till min flickvän och stilla mina tankar och ta mig samman.
A bientôt!
//Isac med c
Sidorna 1-100 Isac
Jag tyckte att de första 100 sidorna i Mary Shelleys bok, Frankenstein var väldigt inspirerande och rörande.
Boken "introduceras" genom brev från brodern R.Walton till sin syster mrs Saville. Inledningen är ganska förvirrande då R.Walton berättar om sin resa eftersom man inte riktigt vet vilka dessa personer är och om de kommer ha någon större betydelse för resten av boken. När Dr Frankenstein kommer på båten känner man att han är en mycket viktig person, trots att hans namn inte blir avslöjat direkt. När Dr Frankensten börjar berätta om sina vetenskapliga upptäckter, som till en början är ganska sega och tråkiga så funderade jag över hur resten av boken kommer vara upplagd.
När jag fortsätter läsa börjar den rörande delen då själva monstret som man väntat på kommer in i bilden.
När monstret kommer till liv blir Frankenstein först aningen lycklig, men detta följs av minst sagt djup frustration och depression. Mary Shelly har verkligen tryckt på att vetenskapen har gränser vilket givetvis är en "relevant" (kan man säga så?) synpunkt i tidsperioden; Romantiken, då människan experimenterade, spekulerade och filosoferade om vad vetenskap kunde användas till och om den hade något slut.
Det är mycket intressant att följa hans upptäckter och man känner verkligen med honom då han blir bortstött av det mänskliga samhället. Man förstår även hans oerfarenhet och oförstånd till den värld han blivit skapad i.
Klar med DER BUCH!
Jaa... du är jag färdig.
Och jag kan faktiskt förvånande nog säga att jag gillar känner sympati för monstret nu.
Det är verkligen en upplösning, och samtidigt som jag läste så lyssnade jag på en rätt så sorglig låt, vilket gjorde att hela jag blev vemodig och nästan tårögd. (okej jag vet att det inte säger så mycket att JAG gråter till något).
I alla fall, Frankenstein dog, vilket var väntat med tanke på hur sjuk han var. Det som däremot var en liten twist var att monstret tog sig in i hytten och sörjde. Samtalet mellan monstret och Walton var rätt intressant, även om han sa "jag ska ta självmord" på ungefär tre sidor och maskerat i hur synd det var om honom. Antar att någon var tvungen att ta över doktorns roll som självhatare...
Mitt nästa steg är att läsa en vetenskaplig artikel/bok/skrift och sedan göra en bokrecension över Frankenstein.
JENNICA: ska man skriva läslogg över bok två?
// Lia
Och jag kan faktiskt förvånande nog säga att jag gillar känner sympati för monstret nu.
Det är verkligen en upplösning, och samtidigt som jag läste så lyssnade jag på en rätt så sorglig låt, vilket gjorde att hela jag blev vemodig och nästan tårögd. (okej jag vet att det inte säger så mycket att JAG gråter till något).
I alla fall, Frankenstein dog, vilket var väntat med tanke på hur sjuk han var. Det som däremot var en liten twist var att monstret tog sig in i hytten och sörjde. Samtalet mellan monstret och Walton var rätt intressant, även om han sa "jag ska ta självmord" på ungefär tre sidor och maskerat i hur synd det var om honom. Antar att någon var tvungen att ta över doktorns roll som självhatare...
Mitt nästa steg är att läsa en vetenskaplig artikel/bok/skrift och sedan göra en bokrecension över Frankenstein.
JENNICA: ska man skriva läslogg över bok två?
// Lia
LÄSLOGG 2 AV SARA
Nuuu, inser jag att man ska skriva läslogg dirket efter man har läst lite i boken för man kommer seriöst inte ihåg något mer förutom det viktigaste.
Frankenstein är fortfarande världshistoriens jobbigaste huvudperson. Ändå måste jag säga att han är ganska rund. Än så länge har jag inte fått reda på hur han ser ut men hur han har det inne i huvudet vet jag allt för väl... Monstret har nu sagt åt doktorn att han ska göra en kvinna åt honom och sen ska han flytta till Sydamerika och leva lyckligt där med henne i alla sina dar. Låter väldigt mysigt om jag får säga det själv. ^^
Doktorn var som vanligt inte så samarbetsvillig men han gav ju med sig tillslut efter ganska mycket hot av olika slag. Även om jag inte tycker om doktorn lyfts han väl upp lite av hur mycket han älskar sin familj.
Men nu är den stora frågan:
NÄR FÖRSTÅR FRANKENSTEIN ATT MONSTRET INTE VILL DÖDA HONOM OCH BARA GÖRA HONOM OLYCKLIG?
Är han verkligen så dum att han inte förstår det? Om monstret velat döda Frankenstein hade han ju redan gjort det. Han har haft massor med chanser. Som Julia sa, varför tar doktorn inte självmord? Då vinner ju han.
Det återstår att se...
Framme vid 193!
Galet hur nära slutet jag är :D
Har inte ORKAT skriva läslogg, men har åtminstone inte läst ut boken. Jag är verkligen inne på sluttampen nu, och jag känner att de sista sidorna behöver en egen läslogg.. kanske.
Jag stör mig något enormt på Frankenstein, men kan samtidigt inte känna medlidelse för monstret. Det GÅR inte att komma över att han mördade frankensteins lillebror.
Nu så jagar Frankenstein runt monstret över hela världen, och tror seriöst att det är hela hans döda familj som ger honom mat varje gång han håller på att svälta ihjäl. korkade sate!
Ernest, den andra lillebrorn försvann bara ur boken så fort pappan dog. Elizabeth blev också mördad, men det visste ju redan alla utom Frankenstein som är en egoist och tror att monstret är ute efter att döda just honom, trots att monstret inte kunde varit mycket tydligare med att det var alla andra som Frankenstein älskade som skulle dö.
Så: Frankenstein är en skrytig, korkad egoist.
Whoa, snart blir jag av med bokeeeeen :D
/ Lia
Har inte ORKAT skriva läslogg, men har åtminstone inte läst ut boken. Jag är verkligen inne på sluttampen nu, och jag känner att de sista sidorna behöver en egen läslogg.. kanske.
Jag stör mig något enormt på Frankenstein, men kan samtidigt inte känna medlidelse för monstret. Det GÅR inte att komma över att han mördade frankensteins lillebror.
Nu så jagar Frankenstein runt monstret över hela världen, och tror seriöst att det är hela hans döda familj som ger honom mat varje gång han håller på att svälta ihjäl. korkade sate!
Ernest, den andra lillebrorn försvann bara ur boken så fort pappan dog. Elizabeth blev också mördad, men det visste ju redan alla utom Frankenstein som är en egoist och tror att monstret är ute efter att döda just honom, trots att monstret inte kunde varit mycket tydligare med att det var alla andra som Frankenstein älskade som skulle dö.
Så: Frankenstein är en skrytig, korkad egoist.
Whoa, snart blir jag av med bokeeeeen :D
/ Lia
Första inlägget av Sara! Duktigt.
Har nu läst till sida 100, och det här är mitt första inlägg. Yay!
Jag är inte lika duktig som Julia utan jag kommer mer att tala om mina tankar när jag läst boken.
När jag började läsa själva inledningen blev jag väldigt förvirrad. Jag förstod inte om personen som skrev de inledande breven i boken var Frankenstein eller om det var någon annan. Jag kom tillslut fram till att det inte borde vara det. Det gjorde mig bara ännu mer förvirrad, skulle inte boken handla om Frankenstein och hans monster?
Sättet som Mary Shelley fick in Frankenstein var snyggt om än oväntat. Plötsligt började saker klarna för mig. Jag förstod mer vad som hände. Det var väldigt skönt.
När han sedan började berätta om sitt liv ville jag bara kasta boken i väggen. Jag har nog aldrig läst någon bok där jag har irriterat mig på huvudpersonen som jag gör nu. Doktor Frankenstein är en jobbig kille som antingen skryter eller klagar, det är min uppfattning. Väldigt jobbigt att läsa.
Visst, jag tycker att det är kul att han haft en bra barndom. Men man blir irriterad när man läser för hundrdaförste gången hur duktiga de alla är. Ett försök att få barn och ungdommar att studera kanske? ;)
Det som jag saknar i boken är att man egentligen aldrig får reda på hur han skapar Frankenstein, hur han får ihop kroppen, får liv i den mm. Jag tycker att det skulle ha höjt boken till en lite högre nivå om hon gjort det. Visst det är svårt att komma på något sånt men det skulle ha varit bra om hon i alla fall skrivit något.
Jag har nu också hunnit läsa lite från Frankensteins perspektiv och han är nog den karaktären som jag hitills gillar bäst för jag känner verkligen med honom. Det är inte hans fel att han har skapats, det är Frankenstein och ändå skyller Frankenstein all sin olycka på honom. Samtidigt vet jag att det bara kommer bli värre för honom eftersom boken ändå är en tragedi.
Samtidigt är berättelsen väldigt vacker, sättet monstret beskriver världen på när han vaknar. Vad fantastiskt det måste vara att få utforska världen för första gången när man har utvecklade sinnen att tänka med och kan komma ihåg allt. Att vara en bebis men ändå inte. Som att gå in i garderoben som leder till Narnia, en helt fantastisk ny värld att undersöka. ^^
Hur han upptäcker alla fördommar och det onda i världen. Suck, det är vackert på ett tragiskt sätt.
Jag är inte lika duktig som Julia utan jag kommer mer att tala om mina tankar när jag läst boken.
När jag började läsa själva inledningen blev jag väldigt förvirrad. Jag förstod inte om personen som skrev de inledande breven i boken var Frankenstein eller om det var någon annan. Jag kom tillslut fram till att det inte borde vara det. Det gjorde mig bara ännu mer förvirrad, skulle inte boken handla om Frankenstein och hans monster?
Sättet som Mary Shelley fick in Frankenstein var snyggt om än oväntat. Plötsligt började saker klarna för mig. Jag förstod mer vad som hände. Det var väldigt skönt.
När han sedan började berätta om sitt liv ville jag bara kasta boken i väggen. Jag har nog aldrig läst någon bok där jag har irriterat mig på huvudpersonen som jag gör nu. Doktor Frankenstein är en jobbig kille som antingen skryter eller klagar, det är min uppfattning. Väldigt jobbigt att läsa.
Visst, jag tycker att det är kul att han haft en bra barndom. Men man blir irriterad när man läser för hundrdaförste gången hur duktiga de alla är. Ett försök att få barn och ungdommar att studera kanske? ;)
Det som jag saknar i boken är att man egentligen aldrig får reda på hur han skapar Frankenstein, hur han får ihop kroppen, får liv i den mm. Jag tycker att det skulle ha höjt boken till en lite högre nivå om hon gjort det. Visst det är svårt att komma på något sånt men det skulle ha varit bra om hon i alla fall skrivit något.
Jag har nu också hunnit läsa lite från Frankensteins perspektiv och han är nog den karaktären som jag hitills gillar bäst för jag känner verkligen med honom. Det är inte hans fel att han har skapats, det är Frankenstein och ändå skyller Frankenstein all sin olycka på honom. Samtidigt vet jag att det bara kommer bli värre för honom eftersom boken ändå är en tragedi.
Samtidigt är berättelsen väldigt vacker, sättet monstret beskriver världen på när han vaknar. Vad fantastiskt det måste vara att få utforska världen för första gången när man har utvecklade sinnen att tänka med och kan komma ihåg allt. Att vara en bebis men ändå inte. Som att gå in i garderoben som leder till Narnia, en helt fantastisk ny värld att undersöka. ^^
Hur han upptäcker alla fördommar och det onda i världen. Suck, det är vackert på ett tragiskt sätt.
Läslogg s25-58
I den tidigare läsloggen händer egentligen inte mer än att man blir introducerad för Victor.
Det har hänt rätt mycket sedan det... Man får reda på hans efternamn (Frankenstein för de som inte har fattat det) och hur han skapar monstret.
Man märker hur Mary Shelley verkligen får fram sitt budskap om hur fel det är att mixtra med livet och att ta vetenskapen för långt. Så fort som Frankenstein har lyckats skapa liv, skapa en människa, så blir han bokstavligt talat galen.
Som tur är kommer hans vän Clerval till staden precis då, och tar hand om Frankenstein de följande månaderna. Frankenstein plågas hårt av sin skapelse, och kan inte få det ur tankarna. Men, man får även veta hur viktigt det är med vänner (som om man inte visste att det är det), då Frankenstein gradvis blir sig själv igen.
Det som dock har förändrats är atthan nu har en stark motvilja mot allt som har med naturvetenskap att göra, vilket blir som ett straff för honom speciellt då han ska presentera Clerval för sina tidigare professorer vid universitetet.
Nu är jag vid det stycke där Frankensteins yngsta bror William har blivit mördad, endast sex år gammal.
Jag ser en tydlig linje mellan Frankensteins forskning och hur allt annat i hans liv går mer och mer utför.
Tror ni också att det var ett medvetet val av Shelley, som för att informera läsarna om att man blir straffad om man börjar mixtra med det naturen har skapat och man helst bara ska låta vara?
// Lia
Det har hänt rätt mycket sedan det... Man får reda på hans efternamn (Frankenstein för de som inte har fattat det) och hur han skapar monstret.
Man märker hur Mary Shelley verkligen får fram sitt budskap om hur fel det är att mixtra med livet och att ta vetenskapen för långt. Så fort som Frankenstein har lyckats skapa liv, skapa en människa, så blir han bokstavligt talat galen.
Som tur är kommer hans vän Clerval till staden precis då, och tar hand om Frankenstein de följande månaderna. Frankenstein plågas hårt av sin skapelse, och kan inte få det ur tankarna. Men, man får även veta hur viktigt det är med vänner (som om man inte visste att det är det), då Frankenstein gradvis blir sig själv igen.
Det som dock har förändrats är atthan nu har en stark motvilja mot allt som har med naturvetenskap att göra, vilket blir som ett straff för honom speciellt då han ska presentera Clerval för sina tidigare professorer vid universitetet.
Nu är jag vid det stycke där Frankensteins yngsta bror William har blivit mördad, endast sex år gammal.
Jag ser en tydlig linje mellan Frankensteins forskning och hur allt annat i hans liv går mer och mer utför.
Tror ni också att det var ett medvetet val av Shelley, som för att informera läsarna om att man blir straffad om man börjar mixtra med det naturen har skapat och man helst bara ska låta vara?
// Lia
Läslogg s 3-25
Boken började med brev skrivna från en man vid namn Robert Walton. Han är kapten på ett skepp som ska segla till nordpolen och breven är till hans syster. De börjar när han är i St. Petersburg, då han färdas ensam.
Han uttrycker hur gärna han vill ha en vän, men han skriver även att det inte är troligt att han finner någon vän ute på havet.
När de har börjat sin färd med skeppet fastnar de i isen, och då ser de en släde med en väldigt stor människa i. Man får reda på att detta sker hundratals mil från land, och att de inte kan följa efter den mystiske personen i släden. På natten bryts de loss från isen, men väntar till gryningen innan de fortsätter sin färd. Och tur var det, för på morgonen kommer ytterligare en person på en släde drivandes på ett isflak, dock mycket illa medfaren. Ändå vill han inte stiga ombord förrän han vet vart skeppet färdas.
Först kan han inte prata, p.g.a. nedkylningen, men sedan får man reda på att han jagade ikapp den första släden. Man får veta att Robert är den enda som "får" besöka främlingen, vars namn man inte får veta vid den här tidpunkten, och att Robert hyser en "broderlig kärlek" till honom. De två männen blir alltså vänner, och så småningom berättar främlingen sin historia för Robert. Det är nu boken övergår från brevform till berättelse. Man får veta om hur främlingen hade det som barn, om hans föräldrar och om hans "förutbestämda" själsfrände (men som ung pojke bara vän) Elizabeth. Man får även en hum om hans framtid, då han flera gånger upprepar hur hans "onda handlingar" kunnat stoppas om t.ex. bara hans far förklarat för honom att en författare vid namn Cornelius Agrippas verk inte överensstämde med senare forskning. Det är nu man får veta att främlingen heter Victor och har ett väldigt stort intresse för naturvetenskap. Dock så skyller han på andra för vad som leder till hans handlingar som gör att han blir fördömd. Konstig kille.
Språket är typsik för 1700-talet, med en mängd detaljer i breven (och senare även i själva berättelsen) som man som nutida läsare kan finna oviktiga. Dock så fångas man in av just det, då man känner att man färdas till den tiden, vilket är betydande för bokens handling.
// Lia
Han uttrycker hur gärna han vill ha en vän, men han skriver även att det inte är troligt att han finner någon vän ute på havet.
När de har börjat sin färd med skeppet fastnar de i isen, och då ser de en släde med en väldigt stor människa i. Man får reda på att detta sker hundratals mil från land, och att de inte kan följa efter den mystiske personen i släden. På natten bryts de loss från isen, men väntar till gryningen innan de fortsätter sin färd. Och tur var det, för på morgonen kommer ytterligare en person på en släde drivandes på ett isflak, dock mycket illa medfaren. Ändå vill han inte stiga ombord förrän han vet vart skeppet färdas.
Först kan han inte prata, p.g.a. nedkylningen, men sedan får man reda på att han jagade ikapp den första släden. Man får veta att Robert är den enda som "får" besöka främlingen, vars namn man inte får veta vid den här tidpunkten, och att Robert hyser en "broderlig kärlek" till honom. De två männen blir alltså vänner, och så småningom berättar främlingen sin historia för Robert. Det är nu boken övergår från brevform till berättelse. Man får veta om hur främlingen hade det som barn, om hans föräldrar och om hans "förutbestämda" själsfrände (men som ung pojke bara vän) Elizabeth. Man får även en hum om hans framtid, då han flera gånger upprepar hur hans "onda handlingar" kunnat stoppas om t.ex. bara hans far förklarat för honom att en författare vid namn Cornelius Agrippas verk inte överensstämde med senare forskning. Det är nu man får veta att främlingen heter Victor och har ett väldigt stort intresse för naturvetenskap. Dock så skyller han på andra för vad som leder till hans handlingar som gör att han blir fördömd. Konstig kille.
Språket är typsik för 1700-talet, med en mängd detaljer i breven (och senare även i själva berättelsen) som man som nutida läsare kan finna oviktiga. Dock så fångas man in av just det, då man känner att man färdas till den tiden, vilket är betydande för bokens handling.
// Lia
Planering _D
Upplägget ser ut såhär:
100 sidor i veckan, ungefär var 25e sida blir det läslogg.
På så sätt har vi ett helt okej tempo, samtidigt som vi uppdaterar läsloggen ofta.
Efter idag (fredag) kommer alla att ha boken, anledningen till att vi är lite efter är just att vi ÄR lite efter. x)
/ Alla
100 sidor i veckan, ungefär var 25e sida blir det läslogg.
På så sätt har vi ett helt okej tempo, samtidigt som vi uppdaterar läsloggen ofta.
Efter idag (fredag) kommer alla att ha boken, anledningen till att vi är lite efter är just att vi ÄR lite efter. x)
/ Alla
isac funderar på varför han inte har skaffat boken än
länk till bokeeeeennnnnnn
dä ä bara att reservera, för det finns bara två lediga just nu...
http://www.nsb.norrkoping.se/web/arena1/results?p_p_id=crDetailWicket_WAR_arenaportlets&p_p_lifecycle=1&p_p_state=normal&p_p_mode=view&p_p_col_id=column-2&p_p_col_count=4&_crDetailWicket_WAR_arenaportlets__wu=%2FcrDetailWicket%2F%3Fwicket%3Ainterface%3D%3A4%3AcrDetailPanel%3ArecordForm%3A%3AIFormSubmitListener%3A%3A
/Lia
http://www.nsb.norrkoping.se/web/arena1/results?p_p_id=crDetailWicket_WAR_arenaportlets&p_p_lifecycle=1&p_p_state=normal&p_p_mode=view&p_p_col_id=column-2&p_p_col_count=4&_crDetailWicket_WAR_arenaportlets__wu=%2FcrDetailWicket%2F%3Fwicket%3Ainterface%3D%3A4%3AcrDetailPanel%3ArecordForm%3A%3AIFormSubmitListener%3A%3A
/Lia
FÖRSTA DAGEN MED BOKBLOGGEN!
Idag har vi startat vår bok blogg! Vi börjar lite lätt med att läsa boken Frankenstein! Chill base!
Puss och kram!
